Tiger Film fyller fem år i höst. Då allting startade så var vi ivriga att få sätta igång. Tanken var att komma igång så fort som möjligt och fokusera på recensioner, krönikor och andra former av artiklar. Att komma på ett namn, för en organisation, hör till bland de svåraste jag vet. Innan Tiger Film sjösattes så fanns det planer på något mer expansivt, avancerat och ingående. Med tanke på hur svårt och kostsamt det kan vara att driva en större redaktionell verksamhet, så bestämde vi oss för att krympa våra mest fåfänga och storslagna visioner. Allt skulle istället vara så strömlinjeformat som möjligt. Då vi väl valde att sjösätta projektet så var frågan om ett namn precis lika svårt, ångestfyllt och frustrerande som alltid. 

Tanken på att bli fast i veckor, tom månader, med beslutet att hitta ett namn. Var ett skräckinjagande scenario som vi bestämde oss för att eliminera genom att ta första bästa förslag och sedan lansera. Att säga att det fanns någon baktanke med att just ha ett djur med i namnet, vore en lögn.

I och med den snabba lanseringen och vår marginella framfart, så var namnet något som aldrig fick någon större utvärdering. Men ibland så slår blixten ned på precis fel ställe… I och med den rådande pandemin så har Netflix och andra streamingtjänster blivit en räddare i nöden, i en vardag där vår tillvaro till största del går ut på att fördriva tid i hemmet. 

Ingen kan ha undgått uppbådet kring Tiger King, Netflix dokumentären som gått och blivit världskänd genom sina bisarra intervjuobjekt. Då jag inledde min egen session med serien så var jag beredd på något vansinnigt, udda och till och med obeskrivligt. Med då det sista avsnittet väl hade rullat klart så har jag aldrig varit så skakig eller generad, över att dela namn med en annan organisation eller person. Man brukar säga att all publicitet är bra publicitet; men i just det här fallet så vet jag inte om det uttrycket går att applicera. 

Vad som utspelar sig knappt 7 timmar, är en makabert bisarr och osannolik historia. Antalet knäppgökar per capita slår alla tidigare rekord. Att det finns djurvänner, och passionerade väktare för djurrikets rättigheter och fortlevnad är de flesta medvetna om. Men att fascinationen för monstruöst stora katter är så pass extrem och fanatisk får även en marginell tiger beundrare som jag själv att tappa hakan. 

Seriens inledning, där man noggrant studerar hur intresset för exotiska katter kan bli till en mani, instiftade en mindre terror hos mig. Detta då jag snart insåg att hela Tiger Film skulle behöva förberedda ett försvarstal.

För fem år sedan kunde jag inte för mitt liv tänka mig att något så allmänt och generellt som en tiger, skulle bli medialt guld. Att det randiga djuret skulle förundrade en helt värld. Och att de människor som lät sitt intresse för stora katter gå ”aningen” för långt, skulle bli en snackis utan motstycke. Precis som Donald Trumps presidentskap så staplas idiotin, vansinnet och det absurda på hög i Tiger King. Trump, har gjort så pass många  övertramp på mänsklig anständighet att det inte längre går att separera idiotin och längderna. Tiger King och majoriteten av dess subjekt lyckas göra detsamma. 

Det är rent omöjligt att veta vart man skall börja. Varenda scen som målas upp i dokumentärserien får tittaren att ifrågasätta om allting bara ett ett enda stort aprilskämt. Som gått fruktansvärt snett. Och då man inte kan tänka sig att att det kan bli mycket värre så inser man att serien bara har börjat. Det är ingen idé att ens börja gå igenom och studera vad som sker under seriens gång. Antal orimliga och otroliga saker per avsnitt överträffar Netflix supersuccé Stranger Things med råge, Millie Bobby Browns telekinetiska krafter blir närmast alldaglig mjöl i jämförelse med de upptåg som Joe Exotic begår. Då den spritt språngande galna Zoo-ägaren väl ger sig på att bli president – och senare guvernör, så rönnar verkligheten. Det är inte längre en dokumentär, utan ett apokalyptiskt livsöde som kan stå bredvid staden Trojas fall från Iliaden.  

Galenpannor, skurkar och sociopater ställs sida vid sida och tillåts bre ut sig. Då allt kulminerar i ett par sångnummer, som kan vara det värsta mänskligheten behövt lyssna till under hela sin existens, så finns det inga ord för vad som utspelar sig. Om det för fem år sedan hade stått klart att Tiger King skulle bli ett fenomen, och för all framtid förändra uppfattningen då man ser eller tänker på något som kan associeras med den magnifika randiga katten, så hade vi antagligen döpt oss till Huskatten Film. Istället så kommer vi spendera resten av vår fortsatta existens med att dyrt och heligt lova att vi inte har tigrar på bakgården eller använder oss av unket kött från den lokala stormarknaden. Kort och gott Tiger Film blir aldrig detsamma efter Joe Exotic…..