All images courtesy and copyright of Folkets Bio 2023

Summering: Ett viktigt tema krossas av usel dramatik 

Det är en gammal klyscha, men filmer baserade på verkliga händelser är sällan särskilt sanningsenliga. Exemplen, där bländande fiktion har fått gå före den gråa och alldagliga sanningen är otaliga. Men det faktum att Världens Lyckligaste Man påstår sig ha någon som helst koppling till verkligheten känns som ett grymt aprilskämt. För den värld och berättelse som visas upp genom 90 hiskliga minuter hade varit mycket svår att ta på allvar även i en berättelse signerad av J.R.R Tolkien eller George Lucas. 

Att utforska det jugoslaviska kriget från ett lokalt perspektiv är en både spännande och angelägen tanke. Trots att konflikten kategoriseras som en av de mest hänsynslösa och chockerande i modern tid är det förvånansvärt få filmer som velat ta sig an ämnet. Förutom magplasket Harrison’s Flowers har kriget fått falla i glömska då det kommer till att porträtteras på film. Därför vore en sober och återhållsam infallsvinkel välkommen. Inledningsvis verkar Världens Lyckligaste Man kunnaerbjuda just detta. Med minimal musik och ett anspråkslöst foto verkar allting vara plats för en lågmäld studie av mörk europeisk historia. 

Men de sansade och mycket försiktiga stegen är snart bortblåsta. För när skådespelaren Adnan Omerovic träder in som en av filmens viktigaste karaktärer rämnar filmen. Idén att skapa en berättelse där våldsverkarna är faktiska människor av kött och blod, inte demoner från en sagobok, körs till soptippen då regissören Teona Strugar Mitevska bestämmer sig för att regissera Omerovic som om han porträtterar Batmans ärkefiende Joker. Förhoppningen att humanisera människorna på båda sidor av konflikten är därmed helt kaputt. Dramatiken går från att byggas upp med stor försiktighet till att bli lika bred och klumpig som ett avsnitt av Lilla Huset På Prärien. 

Och snart brakar helvetet loss. Volymen skruvas upp till tusen och gesterna blir bortom löjliga. Allt kulminerar i en av de mest skrattretande och osannolika sekvenser jag sett. Alla de goda intentionerna massakreras i ett hav att skrik, emotionella utbrott och en berättelse som imploderar framför publikens ögon. 

Utrustad med ämne som både är intressant men framförallt viktigt att lyfta fram är det här klavertrampet fullkomligt oförlåtligt. En dag kanske vi kan få se en inhemsk produktion som tar sig an krigets fasor utan att ställa till med en fiktiv cirkus. 

Betyg 2/10