All images courtesy and copyright of Disney and Marvel Animation 2024

Summering: Det tog trettio år, men X-Men i animerat utförande är fullkomligt genialiskt och precis så magiskt som alla minns den. 

I en tid då Marvel-hatet blivit lika potent som den omotiverade avskyn mot Star Wars årgång 2015 och framåt, är X-Men 97 är en explosiv påminnelse varför förlagets karaktärer och berättelser lyckats bibehålla sin relevans i nästan sjuttio år. 

Marvel Studios har sakteliga  börjat inse storheten i presentera sina berättelser i ett animerat format först med What If och nu X-Men 97. Där studion dominerat biograferna under det senaste årtiondet har tv-animation, arenan – som introducerade en hel generation till fenomenet, fått stå i skuggan, förutom ett par gräsliga serier som Avengers Assemble. 

X-Men 97 blir en explosiv lansering som får alla att hungra efter mer. Tre animerade serier definierar 90-talet mer än något annat, den tidlösa och legendariska Batman The Animated Series, Spider-Man The Animated Series och slutligen X-Men. Dessa tre fungerade som introduktioner till dessa komplexa fantasivärldar, men också som originella och oerhört potenta tolkningar av klassiska berättelser från serievärlden. Och det var sannerligen inte bara nyhetens behag som gjorde dem uppmärksammade för sin tid, nästan trettio år senare bibehåller de en trogen skara fans och förblir otroligt inflytelserika för samtida adaptioner. 

X-Men hade – tillskillnad från de andra två serierna, ett någotsånär substantiellt avslut där ett tydligt klimax uppnåddes. Detta stoppar dock inte seriens kreativa huvudpersoner från att hitta ett nytt och otroligt medryckande berättande, framförallt så sätts serien i en ny kontext, både bekant men också modern. Ursprungsserien från 1994 var endast menad att vara lördagsunderhållning för barn, denna iteration är vuxnare, våldsammare och emotionellt mer komplex. De överdrivna gesterna och barnvänliga budskapen har här förvandlats till det X-Men alltid var menat att vara, en sylvass allegori över det nutida samhället. Detta mixas ihop med ett klassiskt och varmt patos som drar oss tillbaka till den allra mest klassiska av Marvels livsläror ’’ med stora krafter följer stort ansvar’’. Kombinationen av en klassisk moralsaga samt episk action är essensen av de bästa och med legendariska Marvel sagor, allt detta presenteras här med oerhörd briljans och skaparglädje. 

Utan att vara kedjad till censur eller en specifik målgrupp kan X-Men 97 gå loss, det märks inte bara i betydligt våldsammare scenarion och en mer hårdför berättelse, här finns en komplexitet som hade varit alltför mycket för unga tittare. Precis som i de bästa anime-serier blir de animerade karaktärerna mer levande än då de gestaltas av skådespelare gjorda av kött och blod. Samtidigt som berättelsen och utförandet är mognare har mycket av charmen och den något platta humorn behållits, vilket inkluderar tonvis av ordvitsar och ironi, inslag som kunde ha stjälpt hela serien men som blir oväntat passande och härligt nostalgiska, kontra malplacerade. 

Men mer än något annat är detta ett kärleksbrev till allt som är Marvel, mängden referenser och gästinhopp från legendariska karaktärer är obeskrivligt tillfredställande. Det är en ren fest att bevittna hur klassiska ting från serietidningarna implementeras, refereras, känslan för detaljer är sinnessjuk. De sista avsnitten bjuder på några makalöst extatiska och sanslösa stunder och besitter ett pärlband av gästspel som får fansen att tala i tungor. 

X-Men 97 är också fantastiskt engagerande, trots att vi har att göra med animerade människor, med förmågor att flyga och skjuta laserstrålar ur sina ögon, är detta en gastkramande upplevelse som konstant hänför och engagerar. Tempot är lika hektiskt, detsamma för mängden information, andra serier låter varje avslöjande ta sin goda tid, oavsett storlek. X-Men 97 tar istället elefantkliv och avpolletterar episka händelser på ett par avsnitt. Istället för att kännas förhastat bidrar detta till en episk kvalité där gigantiska skeenden bara är ett en transportsträcka till något än mer storslaget. 

Den uppdaterade animationen är också värd ett och annat superlativ. Förvisso har detaljnivån sänkts från förlagan från 1994, men i utbyte får vi en silkeslen animation med förmågan att skapa löjligt följsam action med lika mycket potens och begeistrande kvalitéer som de bästa av Marvel-filmer. Slutligen är röstskådespelet närmast perfekt, flera aktörer återvänder som Cal Dodd, George Buza och Lenore Zan, alla lika naturliga och självklara som för trettio år sedan. 

X-Men 97 lyckas vara nostalgisk utan att vara åldrad, intelligent utan att vara förmäten samt fullkomligt hänförande. Detta är ett nördutopi som springer cirklar kring de flesta actionfilmer som visas på bio. 

Betyg 10/10