All images courtesy and copyright of Nonstop Entertainment 2025 

Sydkorea må idag vara en glödande och pulserande plats för popmusik, mer exakt k-pop, en musikgenre som haft så osannolika framgångar att det östasiatiska landet nästintill blivit lika synonymt med fenomenet som Japan blivit vad gäller anime och manga. Men innan Gangnam Style och BTS förändrade musikscenen var Sydkoreansk film det som troddes vara nästa ledande stjärna på filmhimmelen. En av de ledande regissörerna var just Park Chan-wook med sin omskakande hämndtrilogi där mittenfilmen Old Boy än idag fortsätter fascinera och förföra med sitt hänsynslösa våld, sin nihilistiska berättelse och gränslöst vackra utseende. Park hade dock svårt att bibehålla samma relevans efteråt. Än skakigare blev det med en temporär och misslyckad utflykt till USA med Stoker med den – som alltid, uttråkade Mia Wasikowska i huvudrollen. Med No Other Choice lyckas Park äntligen befästa sin position som en filmmakare av högsta klass, detta genom att visa på mognad, utveckling men också en total vägran vad gäller att repetera sig. 

Nog för att filmer som I’m a Cyborg, But That’s OK rört sig nära det komiska och absurda, men dessa inslag tas till sin yppersta spets i No Other Choice. Park har alltid haft nära till morbid humor lika svart som tjära, men den har ibland kunnat te sig aningen för långsökt och bångstyrig, som den helt förvridna finalen i Lady Vengeance. Med No Other Choice finns en mer naturlig och behaglig självklarhet i den nattsvarta humorn som här är både underhållande och effektiv för att understyrka den oerhört argsinta samhällskritiken i filmen. På samma sätt som Squid Game gav aktiva jabbar åt det moderna samhällets tendens att förminska individen finns här en lika ilsken inställning till automatisering, karriärism och rigida och föråldrade samhällsstrukturer. Samhällets grymma verklighet leder till ett osannolikt men djupt underhållande och tänkvärt scenario som är lika absurt som skrämmande. 

För det är då filmen går från desperation till mordisk mani som den når sin absoluta topp. Här kombineras hopplöshet, superbt skådespel samt otroligt vass mörk humor till en oemotståndlig kompott som kan höra till årets mest underhållande. Då är det som att Park skapar ett genialt svar på Jordan Peeles bästa moment från Us och Get Out, scener där trams och kaos flyter samman till total briljans. Det hela är också fantastiskt underhållande och rör sig ständigt snabbt framåt och undviker helt det sentimentala och onödigt emotionella. 

Förutom underhållningsvärdet är det hela också oförskämt stiligt och snyggt ur en stilistisk synpunkt. Med ett fantastiskt foto som är rått men också vackert fångas stress, galenskap och sorg med en enorm känsla för stil. Kompositionen och miljöerna är minst lika imponerade där fabriker och trädgårdar blir såväl sköna som skrämmande. Addera också vågade och komplexa kameravinklar så blir No Other Choice också en av årets mest unika filmer från ett visuellt perspektiv. Huvudrollsinnehavaren Lee Byung-hun, som blivit något av en sydkoreansk ikon i omvärlden, är strålande med ett varierat och oerhört levande skådespel som är övertygande och inte det minsta överdrivet. Skiftena mellan ångest, självdestruktivitet och desperation sköts helt ypperligt, den familjedynamik som  byggs upp framstår också autentisk trots att flera av familjemedlemmarna – på pappret, tangerar att likna karikatyrer. Park undviker dock fällan att låta det hela bli en radda av klyschor då han aldrig utsätter sina karaktär för situationer som tar dem alltför nära farozonen vad gäller det förutsägbara. 

Filmens mittparti är den enda svaga länken, där försvinner alltför mycket momentum och filmen framstår för första gången aningen vilsen då det introduceras onödiga exkursioner som inte bidrar med alltför mycket. Slutet är också aningen simpelt och hade gärna fått haft samma diaboliska sinne för vansinne som filmens intrig. 

Även om det inte är fulländat är No Other Choice en fullkomligt fantastisk filmupplevelse som redan nu kommer kunna leta sig långt upp på listan över det bästa som 2025 bjudit på.