Danska IO Interactive kan summeras i ett ord bökigt. Idéerna är stora och konceptet attraktivt. Tyvärr har inget studion gjort funkat personligen. Hitman-serien borde vara dom skräddarsydd för mig, planera,utför och stick snabbt som bara den från platsen där du utfört illdåd för minst tre livstiders strafftid.

Problemet är allt där emellan. Kontrollen har sedan början varit en smärre migrän att hantera. Det är oprecist,klumpigt och saknar all form av logik. Och sådär kan man fortsätta, den kassa artificiella intelligensen, bisarra sparpunkter, horribel story etc.

När den fjärde/femte delen i serien Aboslution släpptes hoppades jag på en total renovering. Alla förhandsvisningar tydde på att IO slutligen skullen lyckas slå ihop paketet utan att använda sig av motorsåg och limpistol.

Återigen föll det. Trots större sandlådor och löftena om mer möjligheter, begränsades spelaren till att inte längre kunna välja arsenal innan varje nivå. Kontrollen spökade igen där en plågsam brist på precision gjorde flera sekvenser till en ren ohyra.

Vid där här laget borde jag ha gett upp. Och det har jag, men det har varit svårt att inte snegla på den femte/sjätte delen i serien som verkar starta och börja om allt. Chansen fanns återigen att rätta till alla synder och fel. Men istället verkar det här försöket förvandlats till en lika stor och förvirrad röra som Lionheads Fable Legends.

Den sedvanliga förseningen var knappast något att se som alarmerande, men vad som sker just nu kan bara klassas som en total härdsmälta. Spelet gick från ett traditionellt trippel-A spel till att helt plötsligt bli episod baserat. Detta kan vara den sjukaste vändningen jag sett sedan Russell Wilson avrättade Seattle Seahawks chanser till sin andra Super Bowl vinst år 2015 genom en plötslig interception. Att helt riva upp ett projekt och börja paketera det i småbitar – framstår såhär ett par månader innan den första episoden – som rent vansinne.

Utan att ha spelet en sekund av produkten, känns detta som något slutgiltigt bevis på att den här serien aldrig kommer tygla sig till mina bisarra smaker och önskemål. Den där drömmen om att klättra upp på hög höjd, packa upp det ljuddämpade sniper-geväret och få jobbet illa kvickt, verkar förbli just en dröm.