OBS ! Denna recension avser den svenska versionen.  

Summering: Det är ganska långt ifrån en av Pixars mer avancerade filmer, varken tekniskt eller berättarmässigt. Däremot så är underhållningsvärdet stort. 

Januari till Mars är en ökänd period där biopubliken, runtom i världen, får stifta bekantskap med allt det som inte var bra nog att släppas under det föregående årets mer lukrativa bioperioder. Filmer som Jupiter Ascending och Pacific Rim Uprising är ett par exempel på ytterst oangenäma produktioner som kläms in tidigt på året och förpestar biorepertoarer. 

Därför är det aningen oroväckande att Pixar valt just Mars som lanseringsperiod för sin senaste film. Utöver det så har åren då de släppt mer än en film, hört till studions mer turbulenta. Samma år som studion briljerade med Inside Out så smög sig The Good Dinosaur ut på bio i slutet av 2015 och klargjorde det faktum att Pixar är långt ifrån felfria. Studion må ha haft stunder då de inte hänfört tittarna, men The Good Dinosaur kändes som ett ofärdigt utkast som aldrig skulle fått ställas sida vid sida med en sådan kultklassiker som Inside Out. 

I och med starten på det nya årtiondet så inleder Pixar med att, ännu en gång släppa två filmer under årets gång. Med tanke på studions oroväckande trender med duo släpp, där den en av filmerna nästan alltid är av det sämre slaget, så var förväntningarna och förhoppningarna kring Onward mycket försiktiga från min sida. 

Men tack och lov så kanske det skall visa sig att Pixar kan bryta sina negativa tendenser, även om vi måste vänta tills sommaren för att få svar på om Soul – studions andra film för i år, levererar, så kan Onward i alla fall känna sig stolt över att den erbjuder 2020 års första riktigt kvalitativa filmupplevelse.          

Inget visuellt under 

Pixar och visuella under är närmast sammanflätade, studion har ett renommé utan dess like vad gäller att kunna använda digitaltekniken till att skapa animationer och bilder som alltid slår publiken med häpnad. Vare sig det är korallreven i Hitta Nemo eller det franska restaurangköket i Ratatouille, så kan man bara gapa åt vad studion åstadkommer gång på gång. Tyvärr så är Onward, ur ett tekniskt perspektiv, långt under den höga standard som vi vant oss vid. 

Hela inledningen känns oväntat platt och färglös rent visuellt, framförallt då vi jämför med vad vi tidigare sett. Det rent designmässiga är inte heller särskilt utmärkande, och då hela filmens startbana känns båda flamsig och händelselös, så börjar orosmolnen framträda. Studions patenterade och giftiga hängivenhet för detaljer, framträder inte heller. Tekniskt känns filmen nästan amatörmässig då man tänker tillbaka på vad Pixar gjorde med den fjärde delen i sagan om Woody och Buzz. 

Ingen riktig identitet

Det råder också en viss brist på identitet, det inledande tramset och gapiga bråkandet – karaktärer emellan, drar tankarna åt konkurrenten Illuminations tjattrande minioner. Utöver detta så verkar regissören Dan Scanlon vara väldigt intresserad att iscensätta en sorts fantasy tolkning av en John Hughes film, med struliga ungdomar i centrum. Att kalla starten turbulent och även suspekt vore en underdrift, men då filmen – och dess karaktärer, ger sig ut på vägarna så hittar man en energi och värme som driver filmen… Ja, framåt….  

Onward hör inte till Pixars mest avancerade filmer rent dramaturgiskt, det är ganska enkel och förutsägbar historia om värdet av broderskap och förmågan att finna katharsis. Det är sannerligen inget nytt inom den animerade filmen, men det är tillräckligt väl genomfört för att stabilt och ta filmen ända väg in i mål. Där första delen är inspirerad av John Hughes The Breakfast Club, så är den den andra halvan som en mer visuellt sprakande nytolkning av den otroligt underhållande Planes, Trains And Automobiles – också regisserad av Hughes, där våra huvudpersoner möter den ena absurda komiska situationen efter den andra.       

Lättsam och underhållande 

Dan Scanlon har i de mest fartfyllda scenerna en fantastisk känsla för komik och dess tempo, det är alltifrån rasande roliga jaktscener till pinsamma ordväxlingar. Detta flöde av humor och lättsam action, får en att glömma att varken berättelsen eller animationen är av högsta kvalitet. Och för alla oss som grottat ned sig oss i antingen Science Fiction eller Fantasy, så finns det en både humoristisk men värmande attityd till hur inbiten fanatism och nördighet har förmåga att göra stordåd i livet. 

Själva titlen Onward – eller Framåt, som är den svenska titeln, är väldigt passande och beskrivande för filmen. Både narrativ och publiken rörs sakliga framåt till en väntad men trivsam final. Det är sannerligen inte originellt eller överdrivet inspirerat, däremot så går det inte att bortse från filmens driv och varma hand som mer bjuder på en strålande stund av underhållning i biomörkret. 

Betyg 7/10