Blir saker och ting någonsin som förr ? Förmodligen inte, men alltför mycket nostalgi och tillbakablickande är inte alltid behjälpligt. Det är ingen idé att låtsas om att världen återgår till det normala efter pandemin. Alltför stora förändringar har skett för att någon form av nostalgisk normalitet skulle kunna uppnås igen.

Men det inte bara pandemin som spökar. Under det gångna året har det blivit oundvikligt att inte diskutera trender i samhället. USA fortsätter, trots ett stabilt och mycket effektivt ledarskap av Joe Biden, att exportera en giftig Trump-diskurs till resten av världen. Den har inte bara infekterat västerländsk politik utan också samtalsklimatet kring populärkultur. 

Dagarna då sund debatt kunde pågå är lika dött som Elon Musks anseende. Numera är det en merit att hata och orsaka maximal skada. För den som har orken, styrkan och uthålligheten att titta i ett kommentarsfält som relaterar till antingen Marvel, Star Wars eller DC vet vad som väntar. En strid ström av vansinne, hat, missinformation och lögner som många gånger är så utmattande att Leonard Cohens ökända reträtt till ett kloster framstår mer begripligt än någonsin  

Filmvärlden är sannerligen inte sig lik. Trots att världen har öppnat upp är pandemins effekter inte över. Sett till tidigare år är biografbesöken och filmindustrins  omsättning kraftigt reducerad. Under mina snart tjugo år som filmentusiast och arbetare i filmvärldens periferi, har jag aldrig varit med om ett liknande filmår. Ett antal månader har nästintill varit berövade på premiärer. Bristen på film är förståelig, pandemins många förseningar och produktionsproblem fortsätter att hämma. Och med en stundande lågkonjuktur känns dyra biobesök som en ren lyxvara.

Men givetvis har det funnits höjdpunkter. Trots att hatstormen inte upphör mot Marvel Studios fortsätter de att göra storfilmer i världsklass. Ryan Coogler stod bakom årets bästa film med Wakanda Forever. En långsam, mörk och allvarsam studie i sorg och förlust som passar som handen i Hansen i vår dystra samtid. 

Efter ett aningen lågmält 2021, vad gällde storspel, visade även spelbranschen på krafttag. Horizon: Forbidden West är det – hittills, mest imponerade spelet vad gäller visuell flärd. Den holländska studion Guerilla upphör inte att förundra med sin egensinniga version av science fiction möter stenåldern. FromSoftware fortsatte att frustrera och hänföra spelare med Elden Ring, ett spel som gjorde den så kallade Soulsborne-formulan aningen mer lättillgänglig genom sin öppna värld. 

Men det var – givetvis, Santa Monica Studios uppföljare till 2018 års version av God Of War som skulle ställa sig som herre på täppan. Avslutningen på den nordiska sagan med krigsguden Kratos och sonen Atreus må ha sina problem. Tempot är tveksamt och spelets berättelse hittar sin själ någonstans mot mitten. Men bristerna känns helt obetydliga då spelet når sina toppar. Framförallt den geniala finalen gör det omöjligt att inte kapitulera emotionellt. 

2022 skulle också bli det året då livemusiken kunde göra en återkomst. Från Hans Zimmer till Rammstein, verkade det inte fanns någon hejd för antalet artister som kastade sig ut på vägarna. Att se Zimmer återvända med sin eminenta orkester förblir oförglömligt.  Det markerar den första stora konserten – för egen räkning,  sedan pandemin. Men likt God Of War var det favoriter i repris som gjorde det största avtrycket. Pearl Jam nere i den danska huvudstaden är ganska långtifrån den bästa konserten som Seattle-bandet gjort, men flera stunder förblir oförglömliga. 

Avslutningen med Alive och supercovern av Neil Youngs Rockin In The Free World står sig som de två bästa framförandena av de två låtarna som jag hört. Rammstein på Ullevi var nästan lika underhållande som för tre år sedan då de försatte Stockholm Stadion i brand. Den enda återkommande akten som inte förblev oförglömligt var Rolling Stones konsert på Friends Arena. Trots en fenomenal Mick Jagger kan ingenting väga upp det faktum att Friends Arena borde jämnas med marken och göra plats för något samhällsnyttigt, som billiga bostäder eller sjukhus – som inte är dränkt i skandaler och muthärvor. 

2022 marker också det året då mitt intresse för anime blev fullkomligt. Även om jag endast kan kategorisera mig som en blåögd amatör inom denna sektor har det öppnat gett möjligheter till att uppelva en rad fanatiska berättelser. Spy X Family känns redan som en hörnpelare för nördkulturen, familjen Forger med dottern Anya lär figurera på miljontals t-shirts. Men det är den bisarra, blodiga och oväntat varma Chainsaw Man som lämnar det största avtrycket med sina hysteriska karaktärer och fantastiska visuella kvalitéer.  

Nu till det mer självcentrerade. Tiger Film fyller 7 år nästa år. Att lova mer än någonsin vore en lögn. Ingen har kunnat undgå att märka den alltmer sparsamma publiceringsfrekvensen. Det har inte att göra med ett avtagande intresse eller någon framtida plan på en nedläggning. Men världen har förändrats och även arbetsförhållandena. Sedan jag inledde mitt arbete hos Kulturbloggen har majoriteten av mina texter publicerats där istället.

Recensionerna och texterna som publiceras Tiger Film är nu kurerade och berör de mestadels de filmer, ämnen och artistiska uttryck jag vurmar för mest. Nästa år planeras i alla fall frekvensen öka något, flera spel och filmer har tyvärr inte hunnit recenseras något som inte skall bli fallet i framtiden. Det kommer också förekomma mer analytiska texter gällande industrin och olika debatter som pågår i medievärlden. Jag har länge undvikit att skriva ned hypoteser och rena spekulationer då jag inte ansett det nödvändigt att injicera in mer förvirring, kritik och negativitet. Men med tanke på det hysteriska diskussionsklimatet, samt ett medialandskap som är i ständig förändring, skulle det vara förlorad möjlighet att inte diskutera industrin som producerar det allmänheten konsumerar och älskar.

Antalet texter må bli färre men förhoppningsvis mer genomarbetade. Den här resan är långtifrån över men går nu in i en annan fas där materialet kommer koncentreras och kureras aningen mer. 

Avslutningsvis vill jag tacka alla som läser och fortsätter att följa med på denna märkliga expedition i diverse fantasivärldar och multiuniversum. 

Nedan följer en liten lista över diverse saker och ting från det gångna året   

Årets bästa film: Black Panther Wakanda Forever 

Årets bästa konsert: Pearl Jam på Royal Arena i Köpenhamn  

Årets bästa spel: God Of War: Ragnarok 

Årets bästa Anime: Chainsaw Man