Ghostbusters årgång 2016 har kantats av kontroverser och förvirring. Jag minns fortfarande då det sades att Bill Murray var den enda individ som hindrade original ensemblen att återförenas. Det var cirka tio år sedan. Utvecklingshelvetet har sedan greppat tag i serien och den tredje filmen specifikt. Allt har svängt fram och tillbaka som ett ynkligt segel i en den värsta av orkaner. Ena dagen skulle det bli en nostalgifest för att sedan bli en remake.

Till slut fick någon hos Sony nog och tryckte på avtryckaren. En remake blev det med en kvinnlig ensemble. Att säga att jag varit skeptisk vore en ren lögn då jag inte haft det minsta intresse för det här projektet.

Det känns som om den döda hästen ruttnat och blivit damm sedan år tillbaka. Trailern anlände idag och den hör till en av de få gånger jag brutit min egen trailer-policy – främst då jag cyniskt inte kunde se något att spoliera, den föraningen visade sig vara sann.

Vad vi presenteras signalerar katastrof – ’’crossing the beams’’ – domedag, välj passande term själva. En plastig och billig estetik som påminner om de tragiska försöken att göra långfilm av Scooby Doo blandat med Michael Bays groteska Turtles adaption som vi fick serverade för två år sedan. De vassa skämten verkar ha bytts ut mot stojande,skrik och en låg nivå som sjunker under de flesta kyrkogårdar. Att filmen sedan verkat kopiera skämt och sekvenser rakt av från originalet – hopp-skrämseln i slem attacken, spökanstormningen, får mig att sucka djupt.

Härmed gissar jag på total undergång för en serie som aldrig borde ha fortsatt efter sin första eskapad. Den enda lilla positiva noten kan väl dock vara att vi återigen får höra det där ondskefullt klatschiga temat dock i en remix och allmän förvrängning.

 CROSS THE BEAMS AND GET IT OVER WITH !