Då var det återigen dags för den årliga Sci-Fi mässan i Stockholm Älvsjö som likt en försvarsbudget bara urholkats, och mer och mer påminner om ett anorektiskt skelett. Jag kommer inte belasta någon mer över min klagan över bristen på vettiga produkter.

Förutom Lost In Collectibles (tack till Paul för en trevlig konversation) och Sci-Fi Shop som faktiskt besvärat sig med att ta dit eminenta pjäser som EFX mycket stiliga Darth Vader hjälm eller den numera mycket svårfångade Captain America från sydamerikanska Iron Studios, samt de eminenta människorna i Nordic Garrison som är värda guld med sitt välgörenhetsarbete,  finns det inte mycket att glädjas åt.

Samma helt anskrämliga standard från tidigare år fortsätter. Det är skräpiga mjukisdjur och årsgamla Blu Ray filmer som återigen blir centralt. Det här är inte ett konvent längre det är en loppis, en dålig sådan.

Den stora skillnaden ligger i att en loppis inte har mage att ta ut sanslösa 150 kronor för att få gå in i en kal och skräckinjagande ful mässhall. Vad är ens poängen i att nyttja massiva Hall B som fylls ut av pappväggar och och artificiella korridorer ?

Victoriahallen som fått husera tidigare sessioner är både trivsammare och i bättre proportion än den här nedlagda hangaren.

En god vän till mig som följt med förblir chockad över bristen på precis allting. Det blir plågsamt att tyst behöva viska att det minsann inte alltid varit såhär. Jag känner mig som en militant bakåtsträvare som desperat försöker sälja in allt som inte finns att se.

Det är hemskt att konstant sitta och häva ur sig syrlig kritik till ett evenemang som en gång i tiden inspirerade och förde samman nördkulturen i Sverige. Men det går inte att acceptera det här längre.

”Whatever, i’m still mad…..”