En hjärtskärande och emotionellt förödande film som måste ses. Men upplevelsen är många gånger så skräckinjagande att starka varningar måste utfördas, även för den mest härdade tittaren. 

Innan vi faktiskt påbörjar recensionen så måste jag förvarna om att innehållet i denna text kommer beröra flera av filmens mest obehagliga delar, och känsliga personer har härmed blivit informerade och således varnade.

The Act Of Killing som dokumentärer och iscensätter de fasansfulla massmord som tog sin plats i Indonesien under 60-talet, är en av de mest chockerande och obehagliga filmer jag någonsin sett. Men City Of Ghosts placerar sig ännu högre på den lista av filmer jag förmodligen inte skulle vilja se en gång till.

När visningen är över meddelas vi i publiken om dådet i Barcelona den 17-08-2017, där en lastbil kört in i en folkmassa och dödat över tio personer, däribland barn. Vad vi just fått se blir också än mer alarmerade och skrämmande.

En ständig flykt undan döden 

En samling tappra journalister från den Syriska staden Raqqa har under de senaste åren gett sina liv för att rapportera om den terror som stadens befolkning genomlider på daglig basis. Det är en vardag som består av allmänna avrättningar och där media och journalister jagas.

De berörda journalisterna och deras familjer lever under ständigt hot och inte ens multipla gömställen runt om i Europa är tillräckliga för att skydda dem från IS förföljelse.

Vi får se unika bilder från Raqqa där ett fåtal personer åtagit sig den livsfarliga uppgiften att rapportera om den verklighet IS försöker undanhålla från resten av världen. Vi delges chockerande bilder där halshuggningar, avrättning på nära håll och stympning äger rum.

Vågar gå långt 

Få dokumentär vågar gå så långt som City Of Ghosts, att bevittna dessa fasansfulla bilder är så svårt och motbjudande att jag vid ett par tillfällen måste titta bort.

Även om vi besparas att se några av de mest brutala händelserna – där en av journalisterna vid namn Hamoud ser en video där hans egen far avrättas med ett skott i huvudet, så är bilderna på livlösa kroppar utan huvuden och barn som indoktrineras att mörda genom att skära halsen av en teddybjörn, så obeskrivliga att publiken knappt kan röra sig.

Att skriva om det är således inte heller det lättaste.

En svår upplevelse 

City Of Ghosts är en så smärtsam upplevelse att jag egentligen inte vill diskutera allt för många detaljer ingående. Men jag berömmer regissören Matthew Heineman för att ha styrkan att behålla greppet om filmen, detta genom att helt fokusera på den grupp unga män och kvinnor som kompromisslöst är beredda att ge sina liv för att rapportera från platser flera medier inte ens vågar skicka journalister till.

För att föra in lite trivial filmkritik så hade jag gärna sett minst en timme till av konsekvenserna av den allt mer framträdande rasismen i västvärlden, men detta är egentligen en helt annan berättelse menad för en annan film.

Men i ett kort ögonblick får vi se högerextremister i Berlin som marscherar nedför Willy-Brandt-Straße med fanor fyllda av hat. En bild som etsar sig fast likaväl som de där IS opponenter kastas ned från hustaken i Raqqa.

Jag avslutar med att råda alla att se City Of Ghosts, det är en plågsam, skräckfylld och stark berättelse som trots sitt mörker ger oss en liten förhoppning om bättre tider.

Betyg 8/10