All Images Copyright and courtesy of UIP 2017

Förutom ett par scener där Al Gore visar upp en stark empati och passion så är filmen nedkörd i en gyttja av tristess och menlöshet.

En av de värsta dokumentärerna någonsin har fått en uppföljare. Om filmen inte hade burit med sig sitt relevant budskap så hade man utan tvekan kunnat klassa detta som lika fantasilöst och moraliskt urholkat som nästa film av och med de kontroversiella bröderna Wayans.

Låt mig dock göra det väldigt tydligt, intentionen och meddelandet som den föredetta amerikanska vicepresident Al Gore vill framföra med sin Powerpoint presentation är ett bra sådant. De starka bilderna på smältande isar och förödande naturkatastrofer är – måhända, ett sätt att skaka oss ur vår egen apati där vi i västvärlden (speciellt Sverige) skojar friskt om global uppvärmning då vi nås av metervis utav snö.

Shelter From The Storm 

Efter USAs reträtt från Parisavtalet borde An Inconvenient Sequel skapa mer flammig entusiasm för faktiskt förändring i världen. Men alla goda intentioner fastnar på ritbordet, hela utförandet är precis lika förkastligt som för tio år sedan.

Ett – bland många problem i An Inconvenient Truth, är presentationen, jag ägnade en hel artikel åt att starkt kritisera regissörens Davis Guggenheims skandalösa sätt att enbart filma ett föredrag och kalla det för dokumentär. Det fanns inget övergripande driv eller ens intresse, som kronan på verket lanserade man filmen som en kommersiell produkt där man begärde pengar utav publiken, detta för att se något som vi både nu då och nu kan läsa oss till på internet. En afton med nationalencyklopedin vågar jag påstå vara betydligt mer produktiv och intressant än att se Al Gores mekaniska presentation. Om An Inconvenient Truth hade fått ha premiär tio år tidigare hade relevansen utan tvekan varit större.

Denna gången har Guggenheim lämnat regin till Bonni Cohen och Jon Shenk. Och till en början blir jag en smula förvånad över att vi slipper se Gore sömnigt visa upp fula diagram, ett par otroliga naturbilder skapar en känsla av nöd som föregångaren inte hade. Sedan får vi en inblick i förarbetet till Gores presentationer där en intensiv stab förbereder varenda kommatecken.

It’s a beautiful day… 

Det ser ljust ut, med prognos för få moln på himmelen. Men sedan så springer kalkonen rakt in på duken. Istället för en erbarmlig föreläsning så får vi istället ett montage av flera stycken. Och så är vi återigen placerade i en aula som är lika mörk som Lindsay Lohans chanser att vinna en Oscar. Al Gore går ut och sätter igång samma malande presentation som för min egen del skapar akut panik.

I ett av filmens få intressanta avsnitt får vi se Gore möta upp med New York guvernören Andrew Cuomo för att där diskutera problematiken i lobbygrupper som kämpar mot miljövänliga alternativ. Men istället för att sylvasst attackera detta gräsliga etablissemang som propagerar till att sätta upp diktatoriska lagar kring valet av grönenergi, så blir detta bara en bakgrund till ett trist ’’vad var det jag sade’’ scenario.

Stormy May Day 

Sedan kan man ställa sig frågande till filmens objektivitet. I den delen där vi får följa förhandlingarna i Paris år 2015, så framställer filmen Gores inblandning till det som får vågskålen att tippa över och resultera i det globala samarbetet. Jag vill inte frånta Gore något för sina insatser i förhandlingarna, men att framställa situationen som ett Deus Ex Machina där Gore sveper in likt Gandalf i slaget of Helms Klyfta i Sagan Om De Två Tornen kommer nog få en stor del av publiken att höja på ögonbrynen.

En ljuspunkt är att Gore denna gång visar upp passion och en intensitet som aldrig fanns närvarande förra gången. Han bli genuint arg och uppretad över världsläget och det är något som faktiskt höjer An Inconvenient Sequel: Truth to Power över sin föregångare. Att tex se Gore genuint chockad och emotionell då han delges de hemska nyheterna kring terrorattacken i Paris 2015 ger ett klart mänskligare och tillgängligare porträtt. Där behöver man inte ta till med fånigt dramatisk musik eller handhållande.

After The Storm 

För ett par månader sedan så meddelade produktionsbolaget att An Inconvenient Sequel hadeförsenats för att justeras till nuvarande världsförhållande. Med det  politiska läget i USA med osanningar och andra lögner från Donald Trump så skulle man man ha skapat något otroligt kraftfullt och provokativt.

Man sitter i ett mer eller mindre perfekt läge att angripa problemet i och med denna omklippning. Men all denna potential kulminerar i en enda extrasekvens och en textremsa… Alltså har en ansenlig produktionstid ägnats åt absolut ingeting. Med andra ord, precis det publiken behövt genomlida i 90 minuter.

Betyg 2/10