Summering: För otäck för de minsta och för trist för de äldsta, endast det klassiska temat och ett diaboliskt portätt av Wednesday Addams räddar Familjen Addams från att behöva begravas i en krypta långt bort ifrån civilisationen.  

Familjen Addams har lyckats hålla sig kvar i det populärkulturella medvetandet trots att det är över två årtionden sedan den skräckfyllda släkten upptog en plats på biorepertoaren. Konceptet har lyckats hålla sig relevant då man adapterat sig till flertalet olika format. Några minns den animerade TV-serien från 90-talet, andra minns perioden som sitcom, och filmatiseringarna med Angelica Houston och Christina Ricci är för andra den definitiva versionen. 

Denna representeras den udda familjen i datoranimerad form, därmed hittar man ett av de väldigt få format som Familjen Addams inte figurerat i. Men efter att ha valt en någotsånär ny uttrycksform så verkar idéerna och inspirationen sprungit rakat in i betongväggen. 2019 års upplaga av Familjen Addams må vara morbid, olämplig och – i vissa sekvenser, rejält fräck. Men ramverket runtom känns som en illa genomtänkt efterkonstruktion. 

Det komiskt morbida 

Att hitta balansen mellan det riktigt otäcka och det mer komiska är inte lätt, Familjen Addams har alltid handlat om att få det helt bisarra och motbjudande att orsaka ett ofrivilligt krystat skratt. Och att hitta denna exakta och precisa balansgång blir Familjen Addams (2019) största problem. Där flera idéer och designval är skruvat sadistiska och obegripligt grymma, så tangerar filmen flera gånger att vara ren och skär skräck, att detta skall fungera som familjeunderhållning är därför närmast obegripligt i ett antal scener som till sitt yttersta tänjer på åldersgränsen från 7 år och uppåt. 

Ett par gånger så är inspirationerna till det mörka och gotiska designvalen som hämtade från Laika Studios kultklassiker Coraline, miljöer och figurer är så ogästvänliga att man kan fråga sig om detta inte hade varit bättre som en renodlad vuxenfilm. I ett sådant utförande hade filmen kunnat frodas och ta ut svängarna än mer. 

Ingen skönhetsupplevelse 

Filmens utseende visar sig snabbt inte vara något att dokumentera och spara för framtida generationer. Det är en slät, platt och uttryckslös animation som drar tankarna åt tidigt Nickelodeon/Jimmy Neutron, scenerna i den färggranna staden är närmast olidligt fula ur ett tekniskt perspektiv.  

Familjen Addams mest kusliga inslag är den rent schizofrena personlighet som filmen demonstrerar. Kasten mellan riktigt otäck sadism och sockersöt barnfilm är så tvära att det blir som gå från svartvitt till färg, idén med att attackera vårt moderna samhälles konformitets tendenser är som upplagt för galen humor då den galna Addams släkten möter ett otäckt slätstruket och gentrifierat förortsområde. Humor med kontrasterna kan vara väldigt underhållande, men mer djuplodande skämt om tragiken i en ihålig och ytlig livsstil faller platt då regi och presentation är allt annat än vågat eller magstarkt. 

Wednesday är bäst  

Den animerade serien från 90-talet använde sig också av den amerikanska förorten och kontrasten med perfekta radhus gentemot Addams spökhus med likdelar och gravstenar. Det komiska segmenten som fungerar utan problem är då filmen anammar förutsägbar men effektiv slapstick humor. Filmens titel är också missledande, för även om karaktärer – eller saker, som den levande lemmen ’’Thing’’ och butlern Lurch medverkar, så är de åsidosatta och passiva, det är endast den sadistiska, känslokalla och illvilliga Wednesday Addams som får stå i centrum. Ett klokt val då filmens porträttering av denna djävulskt maniska flicktös är helt lysande, apatin, sadismen och sarkasmen fungerar till och med i den svenska dubbningen… 

Och ja… Tyvärr så måste detta trista klagomål upprepas, men Familjen Addams kommer endast visas i en dubbad version här i Sverige. Detta förtar möjligheten till att bedöma produkten korrekt. Att vi går miste om Oscar Isaac, Charlize Theron och Chloë Grace Mortez är inget annat än skandalöst. 

Vi har i alla fall temat…

Filmens moraliska centrum – att man inte skall anpassa sig efter artificiella normer, ekar falskt då hela filmens fundament är tillrättalagt och menlöst. Det är omöjligt att vara vågad utan att ta risker, Familjen Addams försöker sitta på två stolar samtidigt och faller pladask ned på det hårda stengolvet, att vi i alla fall får lyssna till det helt ypperliga temat är åtminstone en viss tröst. 

Betyg 4/10