Summering: Det nya året och årtiondet börjar med fullkomlig travesti till film. Jag ber för mänsklighetens fortsatta överlevnad att detta inte upprepas. 

Greta Thunbergs tal, om hur våra världsledare har misslyckats kapitalt med att stävja oss ifrån en mörk framtid, då klimatförändringar ödelägger vårt samhälle, kan ingen ha undgått. Det är sannerligen ingen ljus framtid vi har att se fram emot om vårt vårdslösa sätt att hantera vår planet inte upphör eller förändras radikalt. 

Men som om detta inte var illa nog som ett incitament att återfå vår självbevarelsedrift, så har Michael Bay monstruösa filmserie Bad Boys fått nytt liv och har i och med det satt hela vårt kulturella arv i gungning. Vi har bara inlett vårt nya år, och årtionde, men redan nu så bävar jag inför vår fortsatta överlevnad om hutlöst skräp som Bad Boys For Life fortfarande tillåts att produceras. 

Michael Bay har inte det bästa av renommé, hans ihåliga och ytliga filmer har blivit ett skolexempel på känslokalla sedelpressar. Bad Boys är essensen av allt som är Michael Bay, högljutt, nedsättande och smaklöst. Det är inte bara filmmediet som besudlas, utan även action genren, det finns så många exempel på fantastiska actionfilmer som utan problem kan respektera sin publik och göra stordåd utan att någonsin kännas själlösa. 

Den här gången har Michael Bay lämnat över stafettpinnen till regissörerna Adil El Arbi och Bilall Fallah, vars CV är långt ifrån imponerande. Då Travis Knight fick ta ansvaret för Transformers spin-offen Bumblebee, så kunde man skymta en potentiell som serien kunde ha haft om Bay inte hade gått fram med sin groteska motorsåg och fascination för Megan Fox och Rosie Huntington-Whiteleys kroppsdelar. 

Vårt framtida samhälle är i fara 

Kanske, kanske, så kunde ett regissörsbyte göra detsamma för Bad Boys ? Omvandla serien till något som påminner om John Wick eller Atomic Blonde, två filmer utan större substans, men som åtminstone är dugliga som tillfällig underhållning. Men efter att ha behövt genomlida två timmar av sexism, pubertalt trams och gräsligt genomförande, så står det klart att det inte finns någon räddning för Bad Boys eller vårt framtida samhälle. 

Att se på Bad Boys For Life är som att behöva återuppleva det värsta livet haft att ge; alla de där missade mötena, försenade tågen och gångerna då man klämt sin fingrar i diverse dörrar. Skillnaden är bara att allt nu ramas in av porrfilms-estetik som inte kan hålla kameran ifrån att visa inoljade och lättklädda damer som orsakar ett Pavlovianskt dräglande från Martin Lawrence och Will Smith karaktärer. Paola Nuñez är bara en av många som hamlar i ett sexistiskt skruvstäd, karaktären blir inte relevant och meningsfull för Lawrence och Smith förrän hon dragit på sig en klänning som är kortare än den svenska sommaren.  

Vikingasjukan 

De här pubertala trams-tendenserna visar att denna Michael Bay-smitta borde klassas som en lika seriös åkomma som den så kallade Vikingasjukan. Och det är inte bara i den pinsamma fascinationen för halvnakna kvinnor som filmen känns som en produkt från medeltiden. Bad Boys har alltid haft en moral som varit lika god som hos en krigsförbrytare, men denna gång försöker man sälja in en sjuklig dubbelmoral utan dess like. Upprepade gånger så försöker filmen övertyga och publiken om värdet i kärnfamiljen och broderlig vänskap, det här är inget annat än ren galenskap i en film som aktivt förespråkar att alla problem löses med övervåld och explosioner. Riktigt polisarbete är inte heller värt namnet,’’dumheter’’ som övervakning, detektivarbete eller DNA, är inte värt ett jota då man kan dra fram ett maskingevär och skjuta först och fråga sen, då alla är perforerade utav kulhål. 

Precis som tidigare så är hela filmen en orgie i vulgärt våld där man vältrar sig i att på morbida vis ta död på så många som möjligt, på så kort tid som möjligt. Jag säger det igen; jag har inga som problem med våldsamma eller rent groteska produktioner, men det måste finnas någon flärd, funktion eller tanke bakom det hela. Detta är ren och skär barnslighet där man gör action genren till en privat lekstuga som man besudlar.

Kan bara skratta hysteriskt 

Och egentligen är det ingen idé att fortsätta, någon berättelse värd namnet, finns inte, karaktärerna har samma djup som ett milliliter mått. I filmens mest banala, fåniga och överdrivna sekvens så brister det, i en uppsjö av explosioner, svordomar och hjärnsubstans så slutar mitt sinne att fungera, den enda reaktionen är ett hysteriskt och smärtsamt skratt som jag inte kan få stopp på, i den stunden dog allt hopp om en bättre framtid….   

Betyg 1/10