Spies In Disguise (Svensk Version) Recension

All images courtesy and copyright of 20th Century Fox 2020

Summering: Hopplöst menlös pekoral som gjorts outhärdlig i och med sin svenska dubbning.  

Då man skriver recensioner med relativt hög frekvens, så försöker man att hålla formen och innehållet någorlunda varierat. Det finns alltid en risk att recensioner förvandlas till långa och malande listor där man endast går igenom diverse attribut, och avgör om de kan ses som lyckades eller inte. Men en gammal och trist käpphäst; om hur frustrerande och destruktiv en dubbning kan vara, måste, tyvärr, dras fram ännu en gång då Spies In Disguise diskuteras. Även om Sverige har lyxen att få flertalet animerade filmer i originalversion, så är dessa i kraftigt minoritet då vi ser till vilka versioner som distribueras över hela landet. Den klassiska trion av Stockholm, Göteborg och Malmö, förblir platserna där man – med lite tur, kan få se Tom Hanks gestalta Woody från Toy Story, istället för Jan Mybrand. 

Eftersom den lokaliserade versionen, de facto, är den mest förekommande på svenska biografer, så är det delvis förståeligt att pressvisningarna, uteslutande, presenterar den dubbade utgåvan. Men det råder inget tvivel om att uppgiften att bedöma, görs tusen gånger svårare då man sänker ned en slöja av obekväma översättningar och haltande skämt som aldrig var menade att fungera – eller ens användas, utanför det engelska språket. 

Inte mycket att titta på 

Då det gäller Pixar, eller Disney Animation Studios, så kan man åtminstone häpna över den fantastiska animationen och den makalösa tekniken som filmskaparna har till hands. Frost 2 och Toy Story 4 är två exempel där de visuella egenskaperna fortfarande har potens nog att få oss att glömma att vi fått Salem El Fakir som snögubben Olof, och inte Josh Gad. 

Blue Sky Studios spelar inte ens andra fiol i diskussionen om att vara en potentiell konkurrent till Pixar. Illumination har med sina gapiga Minions, gjort ett marginellt avtryck inom popkulturen, men i jämförelse med karaktärer som Elsa, eller ens sportbilen Lightning McQueen, så står sig det mesta platt. Blue Skys allra populäraste filmserie – Ice Age, har, precis som våra egna glaciärer, smält bort och marginaliserats för varje år som gått. Studion är inte heller nära att uppnå samma tekniska briljans som konkurrenterna. Estetiken och animationen i Spies In Disguise är kraftigt daterad och i det närmsta menlös. Framförallt då vi för någon månad sedan fick återse det idylliska landskapet runtom staden Arendelle. Karaktärsdesignen är i sina bästa stunder en plattare och billigare version av Pixars Superhjältarna, ordet lojt summerar för övrigt det mesta som har med Spies In Disguise att göra. 

En dubbning som driver änglar till vasinne 

Eftersom vi inte har mycket att titta på, så utelämnas vi till en dubbning som kan få änglar att mista sitt tålamod. Spies In Disguise har ett manuskript som är överfullt av moraliska pekpinnar som är lika trevliga som att bege sig in i en överväxt skog, bestående av endast brännässlor. Många gånger är det så pass påträngande att det känns som att filmskaparna tror att detta är första dagen på dagis, och inte en obekymrat underhållande familjefilm. Med exempel som Insidan ut och Coraline, så finns det inga som helst anledningar att göra barn- och familjefilmer, till rena söndagsskolor. Och då den svenska dubbningen möter denna osannolikt tradiga patetik, så känns det som att biosalongens väggar börja rämna. 

Än värre blir det då vi har vetskapen om vad vi går miste om i den engelska versionen, med aktörer som Will Smith, Tom Holland och Karen Gillan, för att nämna ett par. Det är som att vara mitt inne i en medioker Big Mac och plötsligt få veta att restaurangen intill är en Michelin-krog som just satt ned sina priser till en krona per rätt.       

Menlös pastisch 

Filmens ton och karaktär är minst lika splittrad och förbryllande. James Bond parodin – och pastischen, har blivit minst lika ikonisk som den filmserien om världens mest kända spion. Spies In Disguise gör absolut ingenting för att röra runt i den tråkiga och bekanta gryta. Det är också aningen bisarrt hur filmen – många gånger, verkar vara mer intresserad av att emulera Marvel Studios filmer som Captain America The Winter Soldier – och Civil War, kontra en klassisk Bond-film. 

Med allt detta sammantaget så återstår en ytterst ointressant film som i sitt lokaliserade skick är i det närmaste omöjlig att se utan att grimasera utav pinsamhet. Att ett av filmens många – tafatta, skämt går ut på att lägga ett ägg, känns dock olustigt passande.  

Betyg 4/10