Den amerikanska fotbollen är den enda sport jag någonsin fastnat för. Jag vet inte varför, regelverket är svårt, tiderna är anskrämliga, men det finns inget som når upp till denna amerikanska nationalklenod. Mängden strategi, planering och utförande är oöverträffat. Igår natt avslutades 2015 års säsong med den femtionde upplagan av den gigantiska Super Bowl. En del ser den för matchen,andra för den påkostade reklamen. Det finns alltid något att finna i detta enorma arrangemang.

Med New York Giants utslagna och nedbrutna var det bara att sätta alla pengar på Denver Broncos, där Manning senior spelar.

Tyvärr var gårdagen upplaga en smärre katastrof när det kom till själva matchen. De upphaussade och förhandstippade Carolina Panthers verkade ha glömt bort att det var i finalen och inte en pre-season match som utspelade sig. Den minst sagt svåra Cam Newton gick in som någon olympisk gud – flera i den så vanligt övertända expertpanelen hyllade honom som den bästa quarterbacken någonsin –  de där prognoserna måste kännas lika pinsamma som en valfri väderprognos i juni från SMHI.

Newton spelade uselt, kort och gott. Precision,tempo och självkänsla saknades i vartenda kast. Denvers otroligt stadiga pass-rush fullkomligt körde över den ynkliga offensivlinjen som skulle skydda Newton. Flera gånger kändes det som om vi bevittnade en nybörjar-quarterback i sin första tränings session, så illa var det.

På Denvers håll var inte anfallet heller någon Goya målning att bevittna, att Peyton Manning både har ont och tappat sin udd märks tydligt, varenda fysisk ansträngning verkade plågsam och svår. Det är dock svårt att sätta samma motorsåg i Peyton som Newton då karln gått igenom mer operationer är Michael Jackson och till stor del består av konstgjorda lemmar och ben.

Hela matchen reducerades snabbt till en ganska utspäd historia som sövde snabbare än ett järnrör mot huvudet. De båda anfallen lyckades aldrig få igång något som ens kan benämnas som acceptabelt. Aldrig har den där tesen om att försvar vinner hela rubbet kännas mer korrekt. Förutom den skrattretande odisciplinerade Aqib Talib – som gav Carolina mer chanser och möjligheter än någon på Panthers anfall, genom sin övertända och groteska brutalitet – så kunde hela matchen summeras i Denvers försvar.

Efter förra årets fantastiska upplaga kan matchen i sig bara kategoriseras som usel.

Dock så kompenserades detta något i den helt strålande reklamen. Påkostad,rolig och ofta smart var detta kvällens höjdpunkt – den där Marvel snutten står sig som en av de största och trevligaste överraskningarna på år och dagar.

Andra frågor som uppstod var kring den så vanligt emotsedda halvtidskonserten. Coldplay borde ha kunnat välta hela åbäket som är Levis Stadium med sina arena-vänliga melodier, istället slarvas allt bort i konstiga gästinhopp och ännu mer besynnerliga medleyn. Hur man kan visa geniala framförande som Bruce,U2 och McCartney på videoskärmen samtidigt som Bruno Mars och Beyonce brölar ut sömnpiller i sångform står sig lika udda som Julia Roberts Oscars-statyett.

På det hela en förlorad kväll. Nu ser vi vidare på 2016 års säsong.

Noteringar

Cam Newton 

Det känns aldrig kul att helt flambera en atlet, främst en som spelar i NFL – de besitter mer fysisk förmåga i sin fingerspets än ett samlat samfund av gym-knarkare. Men Cam Newtons usla spel och hans än värre beteende på presskonferensen – där en bitter och barnslig quarterback vägrar ta ansvar eller den kalla sanningen att han presterar sämre än hela fackförbundet Kommunal – får mig att vilja spola hela munnen med listerine.

Peyton Manning 

Trots de senaste årens motgångar är Peyton en legend. Den där platsen i Hall Of Fame känns reserverad sedan år tillbaka. Den fysiska nedgången är blev dock ytterst påtaglig igår. Den där makalösa precisionen och explosionen är helt borta, bollen flyger åt alla håll utan någon som helst riktning. Ofta såg Peyton helt desperat ut i sina kast. Pensionen kanske inte kommer idag, imorgon eller… Ja och den där gamla visan, men slutet på en era borde vara självklart, man kan inte begära mer.

Levis Stadium   

Jag må vara partisk, Giants Stadium (MetLife vad ? ) är en skönhet, klassisk,stor och så ståtlig att alla ansvariga för Friends Arena borde skämmas och donera sina fortsatta inkomster till välgörenhet. Jag har aldrig satt en enda fiber av min kropp på Levis Stadium, 49’ers ägaren Jed York har lovordat och prisat arenan som de modernaste någonsin. Det må vara hänt, men den monstruösa arkitektur som denna arena står för borde sättas i fängelse på livstid. Den där kontorsbyggnaden på ena gaveln ser lika hemsk ut som den samlade truppen av mutanter i Paul Verhoevens Total Recall. 

TV3s sändning   

Det såg mörkt ut ett tag, men tillslut gick NFL Gamepass igång. Den amerikanska sändningen och dess reklam är en stor del av nöjet. Viasat Sport må göra sitt absolut bästa men efter att ha hört ordet ’’springspel’’ för tionde gången höll min eget förstånd på att få spel.

Coldplay

En enda fråga, Paradise och en cover på Uptown Funk framför Every Teardrop Is A Waterfall,Speed Of Sound eller The Hardest Part ??????????????????