Författararkiv: bosstime55

The Rule Of Doom

Publicerad den av

SAMSUNG CSC

Han står där nu, efter så lång tid. Dr Doom må ha massakrerats av sömntuttor (se Tim Story och hans försök 2005 och 2007) och genuina idioter (Josh Trank). Men i nördarnas heliga rike av tusentals serier är han fortfarande skurk nummer ett. Victor Von Doom är smartast, mest framsynt och manipulativ. Lägg till hans position som härskare över det fiktiva östlandet Latveria, så har du enligt mig Marvels bästa skurk.

Drömmen var såklart den otroliga Legendary Scale figuren från Sideshow. 1,3 meter lång och löjligt detaljerad. Det helt obscena priset satte dock stopp för alla typer av försök att införskaffa favoriten.

Tack och lov har Sideshow varit generösa nog att bygga en mindre Doom i kvarts skala. Något jag fått lära mig under alla dessa år med replika och figur samlande är att få objekt för sig riktigt bra på bild. De tappar ofta kraften,styrkan och skönheten. Lillebror Doom såg verkligen inte rolig ut på hemsidan. Men efter att ha fått bevittna både honom och Apocalypse (från kommande X-Men filmen) var jag fast.

Nu är han ihopsatt, klar och tronar över allt och alla. Sideshow har som alltid presterat på hög nivå och att de lyckas massproducera figurer med denna höga kvalitet är otroligt – riktigt tyg, ställbar mantel och utbytbara masker.

Vi kommer bjuda på än mer galen filmmemorabilia i framtiden.

 

Tragiskt usel mässa

Publicerad den av

SAMSUNG CSC

Nej, vi kan inte kräva att ett så litet land som Sverige skall dra hit giganter som Sideshow eller EFX-Collectibles, det är inte rimligt . Men såhär bankrutt och tragisk har jag nog aldrig sett en mässa. Den hemska trenden att leka Kiviksmarknad fortsätter, tiderna då det gick att beskåda ett tjugotal figurer från Sideshow i en och samma monter verkar ligga längre tillbaka än tiderna utan stearinljus.

Samma alarmerade trend med billiga plastleksaker till hutlösa överpriser fortsätter. Slitna Kenner reliker säljs för över tusenlappen, ett pris som är otäckt nära figurer från det suveräna Hong Kong-bolaget Hot Toys. Sideshows mäktiga premium statyer går bara att finna här och där, tragiskt inklämda med billigt skräp som inte ens skulle kunna passera som tandborsteskaft.

I ett annat hörn sitter hårdrocksgruppen Sabaton som är mässans enda positiva punkt – där varenda besökare bjuds på gratis autografer. I andra ändan är kön enorm till en grinig och sur Anthony Daniels som verkar finna det hela mässan lika angenämt som en dyr elräkning. Två meter bort sitter Chris Parsons, en glorifierad statist från Star Wars som absolut ingen verkar vilja ha en signatur ifrån, tragiskt eller komiskt ? Avgör själva.

Jag vet inte vad som kommer att krävs för att väcka liv i intresset för replikas och detaljerade figurer. Att spela in otaliga videos där lådor öppnas kan jag personligen inte se vad värdet ligger i. Något måste hända och de är snart. Vi kommer att publicera ett galleri med bilder från mässan  så snart vi kan.

 

Marvels värsta fiende

Publicerad den av

Mer hjältar och mer nörderi. Igår kom trailern till 2016 års första riktigt stora koloss, Batman V Superman:Dawn Of Justice (Puh!).

Jag har som alltid inte sett någonting förutom den alldeles för avslöjande och destruktiva Comic Con snutten Warner Brothers skamset fick sända ut, efter att ha misslyckats med att hålla mässhallen i San Diego smartphone fri.

Men i och med den nya snutten där DCs finaste trio av hjältar sammansluter sig har överväldigande kritik börjat komma. För alla militanta fans som försvarat regissören Zack Snyders samtliga beslut – som Gal Gadots rollbesättning, den sedvanliga Snyder-estetiken, och såklart den där Frank Miller inspirerade Batman-dräkten, verkar det nu som om hybrisen eller den naiva optimismen slutat.

På flera håll och kanter rasar nu kritiken, allt ifrån att trailern gett iväg för mycket (varför får jag för mig att jag hört det där förut ? Ursäkta arrogansen) till att Jessie Eisenbergs Lex Luthor känns forcerad och fel.

Alla vet vad jag anser om de kommande DC satsningarna, Zack Snyder har egentligen aldrig producerat något som fallit mig helt i smaken. Måhända att Watchmen fungerar, men det är primärt för den råa styrkan som återfinns i Alan Moores geniala story, filmiskt är den precis lika steril,torr och stel som alla Snyders projekt.

Flera analytiker,experter och regissörer spår gärna serietidningsfilmens död. Stora tänkare som Steven Spielberg pekar på en otäck likhet med 60-talets westernfilmer. Andra skriker högt och spår domedagen i och med Age Of Ultrons något svagare inkomster kontra del ett.

Döden kan komma men inte genom några av dessa faktorer. Att Age Of Ultron inte rusade ifrån sin föregångare är ingen konstighet i ett nuvarande klimat där inprincip varenda film har underpresterat mot sina tidigare eskapader, titta bara på Hunger Games och Spectre. Den amerikanska ekonomin är fortfarande en osäker plats där hyror ökar drastiskt och suger upp stora delar av kassan för bio.

Om döden kommer så gör den det via DC eller 20th Century Fox.

Deadpool ser lika intressant ut som nästa års skattedeklaration och Suicide Squad har jag redan satt cirkelsågen i. Kvalitet spelar stor roll, Ant-Man kämpade upp sig upp på otroliga 500 miljoner dollar genom positivt  ’’word by mouth’’, Fantastic Four (årets sämsta film, alla kategorier) dog på samma princip.

De infektioner eller skador som usla eller misslyckade satsningar kan innebära är det virus som kan komma att slå hårdast mot Marvel och deras fortsatta framgångar. För utanför denna cirkel av dedikation och nörderi på hög nivå, skulle jag gissa att en stor del av publiken inte sitter och kategoriserar och analyserar om filmen kommer från Warner Brothers stall eller Marvels.

Det hela kan i värsta fall slut med att den generella publiken klumpar ihop allt som en enda sammanlagd middag där det välsmakande rätter blandas med pulver-såser och mos.

För oss som växt upp med figurer som Spider-Man,Captain America eller Batman har 2000-talet varit en dröm. Christopher Nolan välsignade oss med visioner vi aldrig kunde ha drömt om för bara ett par år sedan. Marvel gjorde det omöjliga i och med den första Avengers-filmen. Jag kan bara ana att det skulle göra ont i fler hjärtan än mitt eget om klantar och klåpare som Josh Trank och David Ayer innebär digerdöden för denna historiska era.

batsignal

”Alla som ser ljuset får se mig gratis….”

Into the wasteland

Publicerad den av

please_stand_by_by_angelenesdreams-d86y98u-e1433273373996

Det kommer bli tyst ett tag framåt. Vi har kämpat och försökt med att få ihop vårt schema och producera artiklar av högsta klass, men Bethesdas monsterspel Fallout 4 måste få ta sin tid. Imorgon sätter vi igång vad som sägs vara en 100-timmars resa.

Vi lovar att återkomma med ännu mer recensioner och artiklar, och ständigt förbättra oss. Men just nu väntar ödelandskapet i Boston.

En galen teori kring Captain America Civil War

Publicerad den av

daniel-bruhl-confirms-hes-playing-baron-zemo-in-ca_bb5y-1920

OBS: Spoilers för allt berörande Marvel i både serietidningar och filmer. 

Jag har som sagt undvikit inprincip allt som har att gör med Captain America: Civil War. Trots det kan jag inte hålla mig ifrån att begå proffesionellt självmord och börja spekulera kring filmens innehåll. Så för alla er som vill undvika galna teorier och gissningar kan lämna denna artikel nu. Och nej jag sprider inte ett rykte eller någon falsk information, detta är en personlig teori inget annat.

Daniel Brühl spelar Baron Zemo, det är redan bekräftat och klart. Frågan är om inte Marvel kommer leka med figuren och låta honom avslöjas som superskurken Red Skull. Likt den animerade Avengers: Earths Mightiest Hero kan Zemo mycket väl vara ärkefienden i förklädnad som högt uppsatt politiker.

Att mot slutet avslöja honom som överhuvudet och hjärnan bakom konflikten mellan Iron Man och Captain America vore ett vettigt sätt att rätta till det första ganska misslyckade försöket med Marvels näst bästa skurk efter Dr. Doom .

En vansinnig ide, men kanske galen nog att faktiskt slå in…eller inte.

Jessica Jones Recension

Publicerad den av

jessicajones1021151280jpg-996caa_1280w

Marvel visar återigen att de inte har alla hästarna i stallet på sin TV-divison. Jessica Jones är styckvis underhållande men oftast för lång,osäker och överspelad. 

Fotnot: En ursäkt utfärdas till alla då vi hade tekniska problem igår och inte lyckades publicera recensionen som utlovat igår fredag.

Enligt uppgifter och viskningar från olika industri insiders så pågår en mindre konflikt inom den giganten som är Marvel Studios. Filmstudio chefen Kevin Feige undviker de flesta frågor som anbelangar om tex Daredevil skulle kunna gästa i en av de kommande delarna av Avengers Infinity War. Kommunikationen sägs vara irriterad och knappt existerande.

Denna konflikt eller problematik har lyst igenom alla tv-produktioner som Marvel satsat på de senaste åren. Agents Of Shield kämpar fortfarande på någon bottennivå när det kommer till intresse, Agent Carter kom och gick, enbart Daredevil satsningen verkar ha fungerat.

Saknar konsekvens och gnista 

Men även i Daredevil märks en konstig känsla av disharmoni, serien var överdrivet våldsam – helt inkonsekvent mot de väldigt tillgängliga och breda biofilmerna. Jessica Jones fortsätter tyvärr på samma spår, det känns ofta splittrat,konstigt och obekvämt.

Mina egna förväntningar har varit ambivalenta sedan första början. De förhandstittar vi fick var geniala, men vetskapen om Marvels tidigare eskapader inom TV-produktion höll förväntningarna i hårt koppel.

Ansträngt och överdrivet skådespel 

De stora problemen börjar yttra sig redan i seriens första avsnitt. Krysten Ritter känns ansträngd och forcerad i huvudrollen, manuset är fyllt med dåligt författarskap och träiga repliker. Då och då skymtar den där briljansen från trailern fram, de sker i de stunder de Marvel låter Jones verkligen komma loss med sina superkrafter, främst då de möter den gråa och fula vardagen som serien målar upp. Men överlag plågas projektet av träigt skådespel och i värsta fall överspel. David Tennant som antagonisten visar upp intressanta frön men pga plågsamt överdrivet gestikulerande och överspel blir karaktären aldrig så diabolisk som den skulle kunna vara.

Det vilar också något rastlöst över det faktum att Marvel återigen verkar prioritera kommande satsningar över den faktiska huvudperson som är Jessica Jones. Utan att avslöja för mycket ges det ledtrådar och vinkningar åt flertalet viktiga och avgörande karaktärer i Marvel-universumet. Pressen att förmedla till tittaren att detta faktiskt är en del av samma massiva samling hjältar som Hulken eller Iron Man känns som plågsam tvångsmatning.

Snyggt,fult och utdraget 

Visuellt är det också en blandad kompott. Vissa scener känns som lyfta ur Netflix flaggskepp House Of Cards, med ett otroligt skarpt och kallt foto som gifter sig perfekt. Men i andra lägen tangerar det kusligt nära den b-doftande Arrow, med genuint fula kulisser och plastattiraljer.

Netflix distributionsmodell med en samtidigt premiär av samtliga avsnitt har också sina problem. När skaparen Melissa Rosenberg utnyttjar formatet som en 13-timmars film funkar det precis lika bra som i nämnda House Of Cards, men ofta känns det vilse och utdraget. Flera sekvenser som borde avsluta eller binda ihop blir istället bara en förflyttning av målet. Behovet att fylla ut tretton avsnitt klarar inte Jessica Jones av. Flera gånger startas helt meningslösa sidospår upp, med karaktärer som är lika intressanta som kullerstenar.

I väntan på något bättre 

Jessica Jones har sina stunder, små explosioner av samma förstklassiga underhållning som Marvel levererat i sju år på bio. Men det är för lite och ofta försent. Marvel har redan befäst sin position som kungligheter på vita duken, deras segertåg på TV verkar fortfarande ligga och vänta på den där explosionen. Vi får bara hoppas att den kommer snart.

Betyg 5/10 

Bäst: Bitarna där serien får igång sin kaxiga jargong och kvicka underhållning.

Sämst: Det risiga skådespelet, den utdragna känslan och den ibland risiga visuella profilen.

Fråga: Kan vi någon gång sluta referera till händelserna i den första Avengers-filmen ?

 

Jessica Jones W.I.P

Publicerad den av

jessica_jones2

Det är lite knivigt att recensera serier. Mängden tid som måste hänges är enorm och med tanke på hur många toppar och dalar en säsong kan innehålla är det inte helt lätt att summera allt som ett paket.

Men ci jobbar på en stor recension av Netflix andra stora Marvel satsning, den kommer imorgon. Jessica Jones bjöd på en av de bästa trailers jag någonsin sett. Förväntningarna har dock hållit sig på en ljummen nivå då Daredevil var ytterst ordinär och utan några speciella överraskningar.

Hittills har Jessica Jones varit ’’bra skräp’’ för att citera Nils Petter Sundgren. Snygg och lättsam men samtidigt fylld med riktigt risigt skådespeleri och svagt manus. Mer än så kommer jag inte notera förrän vår recension imorgon.

Det räcker nu – ilskan mot dagens trailerklimat

Publicerad den av

Spectre blev droppen. Från och med nu blir det inga trailers, alls. 

Captain America: Civil War har visat upp sig idag, det är dagens stora snackis. Trailern finns att se överallt, postern på Iron Man och Captain America har också spridit sig som en svensk snöstorm.

Jag har dock inte sett en sekund. Och nej, jag sätter mig inte i det lägret som attackerar och föraktar Marvel Studios. Det känns ofta som det nya svarta är att skjuta Marvel i knäskålarna och håna dem. Marvel bjuder för det mesta på kvalitetsunderhållning – att få se deras enorma persongalleri komma till liv för en serieälskare som jag själv, har de senaste åren varit otroligt trivsamma och spännande. Det är långt ifrån perfekt, Thor-filmerna har varit lika angenäma som årets influensa och den överfyllda Age Of Ultron krossade många drömmar.

Civil War kan dock bli lysande, bröderna Russo är tillbaka i förarsätet efter den otroligt lyckade Winter Solider.  Även om filmen är i riskzonen för samma övermättningsproblem som Age Of Ultron med inhopp av Black Panther,Spider-Man och majoriteten av Avengers ensemblen, hoppas jag att Marvel lyckas styra tillbaka sin skuta i samma vatten som den superba Ant-Man badade i. Men det blir ingen trailer för min egen del, så är det bara.

Efter att ha sett Spectre letade jag fram de nu spindelvävs täckta och dammiga förhandstittarna/trailer. Det har noterats förut och jag tänker inte dra en till harang om hur jag undvek allt efter den avslöjande första TV-spoten. Men efter att sett den tredje och avslutande trailern för Barbara Broccolis superprojekt vet jag inte om jag är likblek i ansiktet av skräck eller högröd av ilska.

De tre minuter som kunde beskådas månader innan filmens premiär kan enbart klassas som ett skämt. Hela filmens struktur avslöjas, scener från den absolut avgörande tredje akten röjs snabbare än rasismen i valstugorna. I och med samlade trailers borde inte Spectre oroa sig en sekund för piratkopiering eller spoilers – allt finns där, verkligen ALLT. Bara lite kortare och lite mindre av Christoph Waltz och Lea Seydouxs uttråkade skådespel. Nu i efterhand kan jag bara konstatera att Spectre hade varit än mer antiklimatisk och hjärtskärande om jag hade insupit detta spoiler bombardemang.

Vad är egentligen en bra trailer ? Jag säger bara, Jessica Jones. Den korta snutten där hon krossar väckarklockan hör till en av tidernas mest geniala trailers. Ingeting avslöjas men tonen och ambitionerna lyser klarare än stjärnorna. Även den första trailern för den nu tjugo år gamla Goldeneye är genialisk. Snabba klipp, inget narrativ, bara en kort inblick av vad som väntar till och med den klassiska stridsvagnsjakten i St Petersburg förblir orörd. Kom också ihåg att denna trailer anlände långt innan vansinnes analyser och dissekeringar som utförs på varenda sekund av dagens trailers.

I något slags idiotiskt uppror måste vi bekämpa den här filmslakten. Vi kan inte fortsätta att få våra upplevelser nedkörda i en köttkvarn. Jag vill ha överraskningen, chocken och de oväntade kvar vid liv.

635840077227089756-screen-shot-2015-11-25-at-12-20-39-am

Ja men kör på bara, visa hela filmen när ni ändå håller på….

 

Tillbaka till dåtiden

Publicerad den av

Hur länge skall vi fortsätta leva i dåtiden ? I ett klimat där allt blir mer tillgängligt och globalt, är årslistorna för föregående års bästa filmer eller spel fortfarande kvar i stenåldern. 

Creed,Steve Jobs,The Heightful Eight och usla Suffragette, har alla biopremiär i nästa års två mest sorgliga och tråkiga månader. Termen slaskmånader signalerar både filmklimatet och vårt sedvanliga svenska väder. Perioden januari till och med början av april innebär ofta bara en förlängning på föregående år. Det har varit likadant år efter år – de filmer som blir injicerade med reklamsteroider för att klara sig till Oscarsgalan ramlar in som berusade sjömän från 1800-talet, de är sena högljudda och ofta låter de mer än att göra något vettigt. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt skall behöva ondgöra mig över Oscarsgalan och hur den förvränger hela filmåret.

Anledningen till ännu ett ilsket vrål från min sida är de årliga listor som också börjar närma sig. FOTY (Film of the year) och GOTY (Game of the yrar) är förkortningar vi kommer se mer av än svensk julskinka och dåliga julkalendrar. Listor har blivit en självklar del av media, allt skall kategoriseras och jämföras mot årets slut.

Även vi kommer gå i detta ledband – om något mindre. Något som dock alltid återkommer min förvåning studerar diverse listors första plats och finner filmer från över ett år tillbaka som vinnare. Jag vet inte hur många som satte Scorseses The Wolf Of Wall Street som 2014 års absolut bästa film. Denna trend är inte hälsosam. Jag respekterar att det som är bra skall framhållas, men kan vi inte bara revidera förra årets lista när dessa försenade klossar faller ned ?

Prisceremonierna har tydliga riktlinjer – ofta idiotiska, men den som klargör att en film som skall vara gångbar för årets priser måste ha gått upp i Los Angeles före slutet av december, vore en standard som jag skulle betala dyrt för att få implementerad globalt.

Om en bildtidning utdelade årets bästa bil till 2013 års modell skulle kritkem var svidande och hatisk. Eller som dan vansinnes debatt som bedrevs en kort period för att nysläpp av gamla spel såsom The Last Of Us och Grand Theft Auto V skulle få ha en chans på 2014 års bästa spel.

Kan vi liva i nutiden och faktiskt bara inse att tåget gick för vissa filmer ?  Saker på nätet må vara skrivet i bläck, men ändringar och modifieringar kan ske snabbare än ljuset dessa dagar. Så min julönskning blir – inför en datum standard,riktlinjer eller bara allmän artighet genom att sluta titta tillbaka. Kan vi slippa ett 2017 där Steve Jobs och The Heightful Eight inte är i närheten av topplistorna ? De hör hemma nu, år 2015.   022

Stay calm, stay cool, stay in 2015.